För några år sedan (2011?) så började min dåvarande mobiltelefon (Sony ericsson w508) uppföra sig rejält knasigt och jag trodde den höll på dö av sviterna från ett dopp året innan och då det sammanföll med att min Palm T| X började kännas ganska skröplig köpte jag mig en HTC Desire.
Att det blev en desire var kombinationen av ett okej rykte och att den hade mekaniska knappar (jag hade en ide om att mappa om knapparna som jag gjort på min palm). Det visade sig senare att anledningen till att min gamla telefon mifflade sig var att Memory Stick kortet i den pajjat, telefonen är helt ok. Som telefon är desiren helt okej och ett steg upp från se w508’an . Överlägsen både w508’an och palmen som mp3 spelare. Palmen har problem med förstärkaren och fräser konstant även vid pausad musik, efter en uppdatering för problemet så blev den istället volym svag. w508 har också problem och vid 70% volym så spricker ljudet och börjar spraka.
Efter några månader så hade begränsningarna i desirens hårdvara och mjukvara blivit uppenbara. Hur 17 kan en 5 år nyare handdator bara ha 50mb mera (totalt 150mb) lagringsutrymme ?? När sedan Google gör samma vansinniga beslut som Palm att SD-korten endast är för ljud och bild samt video filer och inte kan utnyttjas av operativsystemet för att lagra program eller data så blir jag inte förvånad av faktumet att personal från Palm migrerade till Android teamet. Sen har vi HTC’s medföljande skitprogramvara som “Aktier” ett liten app som även om man aldrig startat den konstant ligger och använder cpu’n och hindrar telefonen från att “sova” och spara ström, jag hade planerat att vänta med att rota tills garantin var slut men jag stog inte ut. Som tur var så var jag inte den första att lacka ur och rotningen var en fråga om att tanka ner ett program och trycka på en knapp. La in en något modifierad Rom som hade stöd för att “lura” desiren att en specialformaterad partition på SD kortet var “app lagrings minnet” och vips 1gb lagringsutrymme för program 😀
Ett år senare så hjälpte jag min bror att införskaffa en HTC Desire Z (han ville ha tangentbord) från tradera och p.g.a en säljare på Tradera som jag inte trodde skulle skicka trots betalning så satt jag med 2(!) st nya begagnade HTC desire Z. Efter att jag använt en av dem som “försökskanin” och rootat samt testat ett flertal ROMs så valde jag Virtuous Affinity och efter att jag test kört telefonen så blev den dagliga telefon då batteritiden var längre, telefonen kändes snabbare och lagringsutrymmet var större utan att ta till sd kortet (Brorsan ville såklart också ha sin rootad och Affinity rom’en).
Några månader senare började Desire Z’an att göra skumma saker som att reboota flera ggr på raken när den satt på laddning, ( min brors gjorde likadant ) men eftersom att det hände väldigt sällan för mig och endast en enda gång då jag behövde ringa och en lång genomgång av forum avslöjade att det troligtvis rörde sig om ett hårdavufel som resulterade i ett totalt haveri ett par månader senare så antog jag “när fanskapet till slut ger upp eller blir för jobbig att använda så köper jag en ny” läget och tänkte att jag kan alltid köra den gamla desiren eller Sony ericsson w508 några dagar tills jag köpt en ny.
Häromdagen så började jag faktiskt tröttna på att telefonen blivit segare och segare och segare (konstigt nog inga reboots som jag märkt) och var bedrövligt mycket segare än min tjänste telefon (Sony xperia miro) (för att inte tala om påtryckningarna från Samsugs intresseklubb, dvd kollegorna som alla springer om kring med Galaxy S2’or) och upptäckte att Samsung i det tysta uppdaterat sin Galaxy s3 Mini med NFC (i8190N) vilket gjorde att priserna på den gamla icke NFC modellen (i8190) dumpats och jag hastigt och lustigt inköpte en för ca 2.3 papp (närmsta motståndaren i specifikationer var nästan dubbelt så dyr) och när NFC väl blir praktiskt att ha har jag säkert råd att köpa en ny telefon.
Galaxy S3 Minin är en otrooligt trevlig liten telefon (jo, jag hör till personerna som tycker 4 tum är stort nog). Den kommer som standard med Android 4.1.2 som har en funktion som gör att man slipper roota för att bli av med förinstallerad skitprogramvara, det går att deaktivera dem så att de fryses och det enda de gör är att ta upp utrymme som ändå inte är tillgängligt för lagring. 😀 Och utrymme finns det i massor, hela 4,5 gb för appar och data (på 8gb modellen) resten är mappat som ett “inbyggt” sd-kort och uttag för sd kort på upp till 32 Gb siter under batteriet (där tryckte jag i mitt 32gb kort). batteriet är godkänt, har vart igång i 32 timmar och har fortfarande 28% kvar trots att jag haft allt på och kört kontinuerligt med alla program. Prestandan är mer än godkänd, har inte sett en skymt av lagg (inte ens när jag syncade den mot mitt google konto och den tankade ner alla appar den trodde jag hadde instalerat på Desire Z’an)
Negativa saker då? Kunde vara högre upplösning på skärmen (480×800), den saknar indikator led för laddning och meddelanden, kunde vart Aluminium skal och Gorilla Glas och såklart ett gigantiskt batteri (mera batteri skadar aldrig) men med tanke på det nedsatta priset så känner jag mig inte så upprörd
Så alla som är i uppgraderings tankar rekommenderas att ta en titt på en Galaxy S3 mini medans den billiga icke NFC modellen fortfarande finns i lager.