Det var liiite stressigt på jobbet och jag ignorerade vad jag trodde var en sten som fastnat i min skosula…

Powered by Intel P4!

Hur folk hanterar sina lösenord är ett stort problem i dagens samhälle. Trots att lösenord är lika viktiga att hålla reda på som nycklar så associeras det med datorer och it så det sociala trycket att ta ansvar försvinner in i “datorer och it är svårt och obegripligt så jag behöver inte ens försöka” mentaliteten.

Detta har lett till att funktioner i program som t. ex webbläsare där lösenord sparas och efter en tid så glöms lösenorden bort då träningsmomentet att ideligen skrivs in det förbannade lösenordet försvinner… en riktig björntjänst. Som tur är så är det numera möjligt att få webbläsaren att hosta upp sparade lösenord. Ovanstående leder dessutom till att jag alltför ofta får svaret “Vadå lösenord?? jag har aldrig haft nått lösenord!!”

När sedan alla företag på Internet har “Pokémon sjukan” dvs de måste fånga alla och de har konton istället för pockebollar Så blir det jobbigt när man helt plötsligt har sjuttioelva lösenord där alla använder samma epost adress som användarnamn. När jag började vara ute på internet 96˜97 så var epost adressen en  ankarpunkt och varje konto hade ett separat användarnamn och lösenord som faktiskt hjälpte till att separera röran och påminna om lösenordet. “jamen det står ju icloud i användarnamnet? är det inte mitt icloud lösenord då?” byt ut icloud med Gmail eller hotmail/live/outlook så har vi täckt in 99% av protesterna när någon är förvirrad… Är det då så underligt att det är utbrett att använda samma enkla lösenord överallt?

För att sedan göra situationen ännu värre så har de flesta internet anknyta företag slutat lita på lösenord och implementerar en massa tokiga saker för att skydda sig och sina kunder mot de digitala versionen av personer som vandaliserar och klottrar på tunnelbanan (hackers, även om termen är missvisande då det ursprungligen kallades crackers). Varje gång jag loggar in en ny enhet på mitt goggle konto så får jag ett mail från Google som skriker “Någon har loggat in på ditt konto med ditt lösenord” trots att det kommer från samma ip adress jag haft i flera år och varje gång har jag lust att skicka svaret “jaha, om det var korrekt användarnamn och lösen så var det nog Jag!” Eller när någon ska logga in i sin nya telefon och faktiskt minns sitt lösen och får det trevliga meddelandet “tryck ok på popup fönstret på din gamla telefon” som inte längre finns,  hur 17 löser man det??

En lösning är kanske att ha en Yubikey…

Jag var nyligen inne på mitt webhotell för att fixa med e-posten och upptäckte att den tidigare premium funktionen Statistik numera ingår i mitt abonnemang (eller så ingick den i nån av uppgraderingarna… ) och insåg att “hoppsan, en massa trevliga människor läser visst min blogg…” det orsakade  att jag fick en sån där känsla att jag skulle vara trevlig tillbaka och skriva mera.

Sagt och gjort, jag loggar in i WordPress och…” Du har 22 uppdateringar att göra och din wp installation är 3 versioner gammal” Tack som fan nu gick det ju från en 5 minuters grej till en massa jobb…

Men webhotellet hade även inkluderat daglig backup så YOLO, bara att trycka på uppdatera allt (istället för att spendera en kvart på backup över ftp och mysql) knappen.

Nya versionen verkar trevlig med en funktion att autouppdatera plugins, nice då slipper jag kanske de trevliga påtryckningarna om uppdateringar (hela mjukvarubranschen är på ett eller annat sätt uppdaterings galna) men när jag skulle ladda up en bild till första posten så upptäckte jag att WP lagt till ännu en teknik i kampen för 56kmodem användarna : En max cap på bildstorlek. Alla bilder blir skalade till en max höjd eller bredd på 2560px.

Som tur var så precis som tidigare WP lustigheten så gick det att fixa med att trixa med functions.php.

Men varför finns det inte som en inställning i WP, varför måste jag ge mig på config filer?

Det verkar som att alltför många utvecklare och UI ingenjörer tycker att Användarvänlighet är en diktator som säger “Så här ska det vara!”