Klockan är kvart i sex, en fredag.
En svart Porsche 911 svänger in på parkeringen utanför ett stort snabbköp.
En man kliver ut, i trettio års åldern, ca 1 och 80 lång med svart hår och blå ögon.
Han är klädd i en svart skinjacka, svarta jeans och svarta lågskor.
När han gått några steg mot snabbköpet vänder han sig om och pekar mot bilen med sin nyckelring.
Det piper till när larmet aktiveras.
Några meter innan han når de automatiska dörrarna springer två tonåringar ut med en vilt vrålande butiksspion i hälarna.
– Stanna!!!, skriker han.
– Ta oss om du kan gubbjävel!!
När de springer förbi mannen med den svarta jackan lägger han krokben för den första snattaren som i sin tur fäller den andra snattaren.
Butiksspionen (som föresten heter Erik) hinner ifatt och rycker upp snattarna från asfalten.
– Tack ska du ha för hjä…., Erik kommer av sig mitt i meningen.
Mannen i den svarta jackan är borta!
– Han hade väll bråttom, säger han till sig själv.
– Nu ska vi gå tillbaka in och vänta på snuten!, Säger han med ett flin till snattarna.
Inne på snabbköpet är det fullt kaos.
”Kan Joels föräldrar komma till informationen?” Hörs det ur högtalarna.
Högtalarna fortsätter att berätta att Anna och Lisa har tappat bort sina föräldrar och att Malte har kommit bort från sin hustru .
I en korsning har fyra mammor med barnvagnar stannat och börjat diskutera det bästa receptet på någon barnmat och i processen blockerat en gång totalt.
Fyra ungar som haft racertävling med sina barnkundvagnar har kolliderat med en pyramid av kattmats burkar för sex kr styck nedsatta till fem kr styck.
Det rullar omkring burkar överallt.
Klockan är nu tio i sex.
Erik lotsar in snattarna i lagerlokalerna längst bak i snabbköpet och ringer polisen på sin mobiltelefon.
Ett kvarter från snabbköpet står en blå och vit Saab 9000 turbo parkerad med texten ”POLIS” på sidorna.
”Centralen till bil 21” sprakar det till i polisradion i bilen.
– Bil 21 här, svarar polisen i förarsätet.
”Personalen på Spar Center har tagit ett par snattare på bar gärning.”
”De möter er på lastkajen”
– Uppfattat klart slut, avslutar polisen och startar bilen och kör ut på gatan.
Inne på Spar Center har en av de fem kassorna tvingats stänga på grund av att en de nya datoriserade kassaapparaterna brutit ihop, vilket gör att de kvarvarande fyra tiometers köerna blir ca två meter längre var.
Samtidigt har den svartklädde mannen rejält överlastat sin varukorg och börjat studera köerna till kassorna för att se vilken som är snabbast.
När han upptäcker en man med en stor sliten bag hängande i en axelrem på sin högra axel, säckiga byxor, sliten arméjacka och en blå mössa stirrande frenetiskt med en irrande blick.
På lagret överlämnar Erik snattarna till polisen och går ut i affären igen.
Klockan är nu fem minuter i sex.
Mannen med den irrande blicken har kommit fram till kassören.
Efter honom i kön står den svartklädde mannen.
Erik har nått fram till kassorna och upptäcker mannen med den irrande blicken.
”Vad har han i bagen?” Tänker han när han går mot honom.
– Ett paket Blend Ultra, säger mannen med den irrande blicken till kassören
När kassören vänder sig om för att ta cigarrettpaketet rycker mannen med den irrande blicken upp ett hagel gevär ur bagen och skjuter ett skott i taket.
Det blir med ens knäpptyst.
– UPP MED HÄNDERNA!!, skriker rånaren.
– ALLA I KASSORNA TÖMMER ALLA PENGAR I VARSIN PLASTPÅSE!!
Rånaren riktar sitt vapen mot en flicka i femårsåldern och skriker
– JAG SKOJAR INTE, JAG SKJUTER HENNE!
Den svartklädde mannen tar en stor Pepsi flaska från rullbandet och slår rånaren i huvudet med den.
Rånaren faller utan ett ljud och den svartklädda mannen plockar upp hagelbössan och tömmer magasinet på golvet och ger den sen till Erik.
Han vänder sig tillbaka till kassan.
– Kan jag få betala, tack?, säger han med ett leende till kassören som mekaniskt börjar att räkna hans varor.
Den svartklädde mannen plockar fram en mobiltelefon och slår numret till den lokala polisstationen direkt ur minnet.
– Hej, mitt namn är Karl Granat och det har inträffat ett rån i Spar Centra, nej ni behöver inte skicka några, de är redan här!
De två poliserna som tidigare hämtade snattarna är tillbaka och griper rånaren och befriar Erik från hagelbössan.
Klockan är nu sex.
Granat betalar kassören och börjar packa varorna i plastkassar och börjar gå mot utgångarna.
– Vänta, du kan inte bara gå.
Den ena polisen som hejdade Granat kommer av sig.
– Hej Eva!, va roligt att träffas, säger Granat med ett stort leende
– Hej Kalle! Jag kände nästan inte igen dig, var har du vart någonstans?
– Atlantis, jag , Karin och Frida kom hem för två timmar sen!
– Det finns inte en brödkant i lägenheten och vi är vrålhungriga!
– Jag kommer till stationen i morgon!
– Ok, hälsa till Karin och Frida från mig!
Granat går ut och lastar kassarna i Porchen och åker iväg.
– Vem var det där? frågar den andra polisen Eva.
– En gammal vän, han heter Karl Granat, svarar Eva
– Vad gör han då?
– Han är överste i flygvapnet
– Va!!, Krigshjälten?
Nu avbryts deras samtal av rånaren som vaknar med ett stön
De hjälps åt att släpa honom ut på parkeringsplatsen där en piket har anlänt.
Kvar i affären står Erik som hört konversationen och tittar på hagel patronerna som ligger på golvet.
”Vilken otrolig tur att han kom hem idag!” tänker han
”Fy 17 för fredagskvällar, nästa fredag ska jag vara ledig”
Nu upptäcker han en kille som stoppar en chipspåse innanför jackan och glömmer vad han tidigare tänkte på.
